Lillan har flyttat! Hem till Lillvor och Jan som i 14 år sagt: "Ingen mer hund efter Leana" och så bara hände det. Amors pilar träffade sitt mål och Örby blev en västgötaspets rikare. Bara några mil ifrån sin storebror, King Marche "Tex" i Derome. Lycka till lilla hjärtat.
Att en sådan liten krabat kan lämna ett sådant stort tomrum efter sig . Att det lilla, lilla undret vuxit till sig och flyttat hemifrån. Klarat tre veterinärbesiktningar med glans och tagit hela världen med storm!
Grannen Kristian 38 år sörjer och saknar. Lille Jonathan 4 år undrar var "lillen" är. Värmlänningen Erland 60+ älskar på avstånd och arbetskamraterna Kenny och Gunilla bara suckar: "Vilka lyckostar som fick henne"
Alla valparna har de bästa hem och bor precis som sig bör "nästan" i Västergötland och nästgårds till Kopparås. Duchess Igraine har postadress Kärna, Kungälv, och Princess Isolde bor i Olofstorp. Jag kör förbi varje dag på väg till arbetet, tittar uppåt Bergums Södergårdsväg och skänker goda tankar.
Alla är de, var och en, som tidigare kullar mina "barn" och kommer alltid att så förbli. Alla med sin egen alldeles speciella plats i mitt hjärta.
Tvillingarna Sir Tristan och Duke Gorlois bor kvar hemma på Kopparås. Jag inser att jag måste skiljas från en av dem men de är så ljuvliga. Bara tanken på att..............gör att jag njuter ytterligare en dag, en vecka, en månad av förmånen att få se dem växa upp tillsammans.
Dessa två "små" krigare när de utforskar skogarna och vildmarken kring Kopparås tillsammans med den övriga flocken. Totalt orädda och uppfyllda av sin egen betydelse struttar de efter de tre vuxna hanarna. Kommer litet bakefter, står på näsan ibland och får sig en avhyvling av tikarna när de är alltför våghalsiga.
Jag har emellanåt undrat över hur valparna som vuxit upp här på Kopparås klarar sig ute i stora världen. Få valpar växer upp under de förhållanden som de gjort och gör. Med hela flocken kring sig från första levnadsdagen. Mor och farföräldrar. Tikar , hanar och unghundar. Är det positivt eller negativt med den hybris de bibringas genom detta? Oavsett svaret. För mig är det en outsäglig lycka och förmån att få iakttaga och deltaga.
Likaväl som den förmån det var att under 40 års tid få följa och deltaga i hästflockens dagliga liv.
Lärorikt och en förmån.
Att en sådan liten krabat kan lämna ett sådant stort tomrum efter sig . Att det lilla, lilla undret vuxit till sig och flyttat hemifrån. Klarat tre veterinärbesiktningar med glans och tagit hela världen med storm!
Grannen Kristian 38 år sörjer och saknar. Lille Jonathan 4 år undrar var "lillen" är. Värmlänningen Erland 60+ älskar på avstånd och arbetskamraterna Kenny och Gunilla bara suckar: "Vilka lyckostar som fick henne"
Alla valparna har de bästa hem och bor precis som sig bör "nästan" i Västergötland och nästgårds till Kopparås. Duchess Igraine har postadress Kärna, Kungälv, och Princess Isolde bor i Olofstorp. Jag kör förbi varje dag på väg till arbetet, tittar uppåt Bergums Södergårdsväg och skänker goda tankar.
Alla är de, var och en, som tidigare kullar mina "barn" och kommer alltid att så förbli. Alla med sin egen alldeles speciella plats i mitt hjärta.
Tvillingarna Sir Tristan och Duke Gorlois bor kvar hemma på Kopparås. Jag inser att jag måste skiljas från en av dem men de är så ljuvliga. Bara tanken på att..............gör att jag njuter ytterligare en dag, en vecka, en månad av förmånen att få se dem växa upp tillsammans.
Dessa två "små" krigare när de utforskar skogarna och vildmarken kring Kopparås tillsammans med den övriga flocken. Totalt orädda och uppfyllda av sin egen betydelse struttar de efter de tre vuxna hanarna. Kommer litet bakefter, står på näsan ibland och får sig en avhyvling av tikarna när de är alltför våghalsiga.
Jag har emellanåt undrat över hur valparna som vuxit upp här på Kopparås klarar sig ute i stora världen. Få valpar växer upp under de förhållanden som de gjort och gör. Med hela flocken kring sig från första levnadsdagen. Mor och farföräldrar. Tikar , hanar och unghundar. Är det positivt eller negativt med den hybris de bibringas genom detta? Oavsett svaret. För mig är det en outsäglig lycka och förmån att få iakttaga och deltaga.
Likaväl som den förmån det var att under 40 års tid få följa och deltaga i hästflockens dagliga liv.
Lärorikt och en förmån.
