onsdag 10 oktober 2007

Svansar eller inte svansar - DET är frågan

Tyvärr alla som ringt - mailat och på annat sätt hört av Er. Digitalkameran vill inte. Har gått i spinn. Är hos doktorn så ni får stilla Er ett tag till.



Alla mår dock bra inklusive Arn-Thor, han är litet sur för att han måste hålla sig lugn och i stillhet vilket är litet svårt för det krutpaketet! Efter två operationer och nästan en veckas vistelse på Blå Stjärnan i Göteborg är det skönt att ha honom hemma igen.


En rolig sak dock. När vi hämtade honom i går blev vi först visade till undersökningsrummet av en helt underbar ung manlig djursjukvårdare. Empatisk och pedagogisk och naturligtvis hade han haft en farmor som hade haft en västgötaspets när han var liten! Nu emellertid undrade han hur det var med svansen. I hans sinnevärld var alla västgötaspetsar stubbade men nu hade han märkt att de han kom i kontakt med nästan övervägande hade svans.


Jag förklarade för honom att stubbsvansen är ett letalt, dödligt anlag vilket innebär att alla västgötaspetsar har svansanlag i mer eller mindre omfattning en förutsättning för att de alls skall bli födda!


Därför är det extra viktigt i vår ras att uppfödarna värnar om stubbsvansen så att vi i enlighet med specialklubbens intentioner lyckas med att bevara stubbsvansanlaget.


Bästa sättet att göra detta är i princip att para stubb med svans. En del uppfödare i Sverige och Danmark parar svans med svans och har gjort detta i inte bara en utan flera generationer vilket är förödande för stubbsvansanlaget. De som inte är så insatta parar vidare på dessa individer och på inte alltför lång sikt......Adjö stubbsvansen.





Den unge mannens chef kom därefter in med Arn-Thor. Hon sade:" Vilken underbar hund! Är alla dina hundar så fina? DET gladde ett uppfödarhjärta! Att få höra från "expertisen" på ett av landets största djursjukhus att ens små gryn sköter sig när de är borta. Att vi sedan är av samma åsikt att Arn-Thor är en exceptionellt sund och bra individ är ju bara grädde på moset!"


Jag ändrade raskt min tidigare uppfattning om kvinnan ifråga från att vara en visserligen mycket professionell men barsk och kanske inte så sympatisk person till att vara lika professionell men även insiktsfull och sympatisk!!


Tänk så mycket så litet kan göra.....




I avvaktan på kamerans tillfrisknande litet bilder på den i vardande stolte morbrodern:











"VEM? JAG?


VÄRLDSVINNARE??"







Och så en litet mer modest bild från Oldsbergs Baldersnäs nu i höst:




Puppy JR som stolt BIR och BIG 2a!!

1 kommentar:

Anonym sa...

Schysst att du förklarar det med svansen. Jag tror att många undrar över detta. Kan du utveckla ämnet mera?

Ytterligare en vätte i förskingringen

Perspektiv

Perspektiv
Jag och vännen Axel Lind 100 år i augusti 2007